Dan Lundberg: Jazz, archives and cultural heritage


Musikarkiv kan beskrivas med utgångspunkt i deras funktion. Dessa funktioner kan sägas pendla mellan två poler, där båda i princip alltid finns med men där tonvikten varierar. Vid den ena polen är arkivet en plats för ordnat bevarande där kulturarvet ges en trygg förvaring och i bästa fall hålls tillgängligt för framtida forskning och historieskrivning. Vid den andra polen utgör musikarkiv källor och inspiration för musiker i sin samtid, då som nu. Insamling och arkivering har nästan alltid i någon mån varit relaterade till båda dessa poler som beskrivs ovan. Men målen för insamling och tillgängliggörande har varierat, ofta beroende på ideologi. En mycket stor del av samlingsarbetet har utförts som privata initiativ, av eldsjälar som velat skapa sina egna fullständiga kollektioner. Ibland utan så mycket tanke på att föra samlingarna vidare. Många tidiga offentliga arkiv hade en kulturhistorisk målsättning att säkerställa att värdefull musik bevarades till eftervärlden.<> Samtidigt är alla arkiv, vare sig de vill eller inte, en del av en samhällelig ideologi eller kulturpolitik.

I detta föredrag kommer jag att diskutera arkivens funktion ur ett ideologiskt perspektiv. Och egentligen den dubbla rollen som insamlare och skapare av kulturarv. Den enkla frågan som säkert ställts av många insamlare är: samlar vi på rätt saker? I förlängningen – samlar vi på kulturarv eller blir det vi samlar kulturarv?

Nyckelfrågor:
• Vad tillhör genren - hur stora variationer kan tillåtas?
• Vilka särpräglande drag har genren – i förhållande till andra?
• Finns det huvudformer och varianter?
• Finns det en hierarki (mer värdefulla/uppskattade/svårbemästrade former)?
• Renodlas och homogeniseras repertoaren? För att överleva inom genren anpassas repertoarer och framförandeformer.
• Skapas en genre-kanon? Vissa former eller stilar ges större värde/inflytande på repertoarutvecklingen.
• Används musikformen i nya sammahang? Som till exempel representation
• Har musikformen fått ändrad betydelse? Från individuellt estetiskt uttryck till kollektiv symbol

Frågan ”vad är kulturarv?” kanske måste omformuleras till ”när är kulturarv?” och svaret i så fall att samlingarna i sig är kulturarv medan den levande traditionen helt enkelt är kultur. ”Heritage adds value…” menar den amerikanska folkloristen Barbara Kirshenblatt-Gimblett. Men inte bara det, institutionaliseringen förändrar betydelsen av det insamlade materialet.




Dan Lundberg är musiketnolog och chef för Arkiv- och biblioteksavdelningen på Statens musikverk (där Svenskt visarkiv, Musik- och teaterbiblioteket och Caprice Records ingår). Dan har under senare år bedrivit forskning om musikinsamling och ideologi.